Häromdagen åkte vi buss för första gången. Noah darrade och flämtade lite och satt i mitt knä men sa inte ett knyst, duktig gosse! Men mest imponerad är jag nog ändå av den lilla Dobby. Han finner sig i alla situationer. Busschauffören körde som en GALNING. Själv satt jag och koncentrerade mig på att inte spy och trodde jag skulle dö vilken sekund som helst. Men inte Dobby inte, helt kolugnt låg han på golvet och väntade snällt på att vi var framme. Jag tackar och tar emot och känner mig onekeligen stolt över denna fantastiska krabat!
Synnerligen dålig bild jag vet, kombination av dålig kamera, dåligt ljus och dödsångest men men :)
Synnerligen dålig bild jag vet, kombination av dålig kamera, dåligt ljus och dödsångest men men :)
Ja de är fantastiska,, tänk om folk ändå ville förstå detta,,, jag vet ju av erfarenhet hur de är, och hur andra människor är,,, Dessa hundar är ju så trygga, trevliga, snälla och bara helt underbara. De finner sig, som du säjer Sara i alla situationer.. Kram Gismo
SvaraRaderaSå roligt att ni bloggar, Noah och Dobby! Jag måste erkänna att jag nog har missbedömt er lite innan. Jag har trott att ni har varit vanliga hundar. Men det har bara berott på min okunnighet om hundar. Nu vet jag att ni inte bara är söta utan listiga och kloka också:)Maja och Sune hälsar!
SvaraRaderakram